Lingvistik är inte mitt ämne, men likväl läser jag det. Dessutom sitter jag här och har snart en Bachelor, detta vackra påfund, med huvudämne Nordiska språk, inriktning norska, och lingvistik som biämne - som om jag uppskattade det fullt ut och menade att det är något jag är stolt över att jag har läst.

Kanske är det det? Kanske är jag stoltare än vad jag känner inom mig? Jag tror nog att jag har gjort ett bra jobb, men att jag kunde ha lagt mer själ i det. Är det månne så att man inte nödvändigtvis kan ha hjärtat med i allt?

Jag vet inte. Dock vet jag att jag har goda fina vänner i stan som hjälper mig med allt. Det kan gälla pengar, boende, mat, sällskap under studietimmarna, eller vad som än händer. Någon finns där och vill stödja och jag uppskattar det så oerhört varmt att jag inte anar hur jag ska tacka alla dessa fina människor när jag åker hemåt till Bergen igen om några månader.

Ikväll ska här ätas muffins och drickas te med en god vän och jag tror det kan bli en sådan där mysafton som vi båda mår bra av även om det kommer att dra över tiden på alla sätt, om jag känner oss rätt. Kanske slutar det idylliskt med lite gitarrspel och sång? Jag vet att det låter fånigt, men den typen fånigheter gillar jag.

Med kärlek från Uppsala till eder alla ute i stora världen.

Stavanger, tur-retur. Utan karta och planering.

Stavanger, oj käre, där var det totalt kaos, och gladare kaotiska turister får du leta efter.

1. Vi möttes kl. 09.00 utanför Klubb Fantoft, sa: "alla klara?" Ja. Det var vi. Minsta möjliga bagage.
2. Åkte färjan mellan Bergen-Leirvik: Leen från Belgien blev sjuk först, efter henne Peter från Österrike - påsar fram och Outi från Finland och jag satt och klappade om dem och gav dem tröst och vänliga ord.
3. På färjan mellan Leirvik-Stavanger var det samma sak, igen - båda två var sjösjuka och svaga. Outi och jag kände oss inte 100% bra heller, men blev inte sjösjuka i alla fall.
4. Framme i Stavanger. Mat behövdes. Kinarestaurang, jättegott och jag åt för två, så hungrig! På restaurangen ringde vi Preikestolen Camping och frågade om det var öppet och det var det, en stor stuga, "hytten for 8 pers", var ledig och vi kunde reservera den. Så skedde.
5. Vi insåg att vi inte visste hur vi skulle komma till campingen, men vi tänkte att det nog skulle lösa sig med tiden. Och vi visste heller inte hur långt det var från färjan till själva campingen. Det visade sig vara 19 km.
6. Vi köpte mat för två dagar och en del öl, och tog färjan till Tau kai. Där väntade en buss som skulle till Jørpedalen.
7. I J-dalen var inget öppet och ingen människa att fråga var campingen var.
8. Leen såg en pizzeria och vi gick in. Där var två pizzabagare och en gäst. Gästen erbjöd sig att skjutsa oss fyra till campingen och han ville inte ha betalt. Ingenting.
9. Vi kom till campingen, torra ja, men trötta, och vi fick vänta en stund på ägarinnan, men fick sedan nyckel till stugan.
10. Allt var perfekt. Spel fanns på plats, böcker, musik, DVD/CD-spelare, plattskärms-TV och stora härliga soffor.
11. Vi drack öl och spelade spel till ganska sent, till trots för att vi skulle upp kl. 06.00 för att bestiga Preikestolen (604 möh) - men somnade inte genast utan låg vakna och pratade till ca. 02.00.
12. Klockan 06.00 ringde fyra alarm och två gick upp, de två andra protesterade en aning. Men alla var uppe före 06.30. Frukost avklarades, några åt mer än andra. Jag åt mest, (alltid hungrig).
13. Ca. 07.10 gick vi med vår packning upp mot Preikestolshytten, base camp, och det regnade från start. Vi var glada och lyckliga och sjungande längs vägen. Alla flickorna var rädda för kor, men Peter lovade att skydda oss om kossorna på något sätt tänkte skada oss. Han sa, med allvarliga bruna ögon, att kor inte vill skada människor överhuvudtaget, men att de blir skrämda av tanken på att vi är rädda för dem. Han är uppvuxen på bondgård, med kor, förstås, 18 st.
14. Väl framme vid base camp fann vi att vi behövde värma oss och få en kopp kaffe/te/choklad och det fick vi för 15 kr/st. Vi tinade upp och njöt av stämningen inne där med regnet som smattrade utanför fönstret.
15. Hon som jobbade den morgonen frågade om vi skulle gå upp eller återvända till Stavanger. Vi sa att vi skulle återvända och komma tillbaka till Preikestolen en annan helg, till våren. "Bra!" sa hon.
16. Turen tillbaka var lång och regnig. Alla utom Outi var kalla, men hon var å andra sidan inte blöt rätt igenom alla kläderna. Hon hade en plan med resan till Stavanger - att hålla sig varm och torr = regnkläder. Gore Tex. Jo, jo.
17. Klockan 12 skulle färjan gå från Stavanger till Bergen, men då var vi inte ens framme vid Tau kai. Vi tog taxi dit från J-dalen, efter att ha väntat i en timme på en buss som aldrig kom. Vid färjeläget var det allmän omklädning och det var ingen skam i gruppen med tanke på hur vilda och slitna vi alla såg ut. Det kunde inte vara värre än så. Eller jo, om ingen hade haft ombyte, då hade det varit värre, men nu gick det bra. Vi lånade av varandra.
18. Färjan kom och där i varsin soffa sov vi i 30 min. Väl i Stavanger åt vi pizza på en italiensk restaurang och gick tillbaka till hamnen och väntsalen och försökte få tiden att gå tills klockan blev 17.15.
19. På grund av oväder och höga vågor var färjan från Bergen sen och vi kom därför inte iväg förrän sent. Jag var genomfrusen och hade tio gråvita fingrar som vilade på Peters varma mage en lång stund innan färjan kom och vi fick stiga på.
20. Väl inne i värmen och på väg hem tog vi bordsplatsen, med tre soffor och gott om benutrymme. Leen och Peter började fokusera på att inte vara sjuka och jag och Outi sov ganska snart.
21. Ingen blev sjösjuk, ett under i vardagen. Peter fortsatte fokusera, Leen låg ner, väldigt stilla. Vad gjorde Outi egenligen? Sov? Kanske, men jag sov i alla fall.
22. Peter väckte mig och sa att vi måste byta från färja till buss i Haugesund, och varför visste ingen eftersom kaptenen hade pratat på dialekt och enbart sagt det på norska. De hade väntat att jag skulle översätta för dem, men jag sov bara.
23. Jag stapplade av färjan, in i bussen och där somnade jag. Jag minns ingenting från den bussresan, mer än att Peter höll om mig med ett gentlemannamässigt tag som han inte släppte under hela resan tillbaka till Bergen. Hans varma fjällräven-vinterjacka med fårskinnsfäll inuti värmde gott
24. I Leirvik var det återigen färja och den minns jag inte första delen på, men däremot den andra, när jag började bli någorlunda varm igen och Leen sa: "Du kan le igen."
25. Buss tillbaka till Fantoft från Bergen centrum. Jag kunde prata igen. Men allt var lite dimmigt och oklart.
26. Väl hemma igen var det "God natt!" och "Tack för helgen!" och "Wow, vad har vi gjort egentligen?" och jag sov direkt jag lade huvudet på kudden.

Vad finns att lära sig av det här?

1. Det skadar aldrig att ha många extra plastpåsar med i sin ryggsäck. (Sjösjuka, för torra kläder)
2. Det är blåsigt på Vestlandet under vintertid och färjebiljetten må vara billig, men det kan komma att bli jobbigare än vad man tror.
3. Vänner i vått och torrt är värt allt en sådan här gång.
4. Minst en gentleman bör finnas med i gruppen. Det finns vilda kor därute!
5. Man bör göra ett andra besök till Preikestolen om man har gjort ett sådant här första besök.
6. En hytte är ingen liten flams-billig-trams-hytte, nej, inte om man bor på Preikestolen camping i januari.
7. VISA-kort (med fullt konto).
8. Språkkunskaper hjälper när hjälp behövs.
9. Föräldrar behöver inte veta om sådana här utflykter i förväg. De kan få veta i efterhand.
10. Föräldrar avundas den här typen äventyr, så det är 99% positivt och 1% dumdristigt. Ca.

Bråda tider/Terminsslut

Och det är dålig uppdatering på bloggen sedan jag flyttade, det vet jag. Kanske är det en ursäkt att jag har sysslat med annat? Eller så är det som så att jag tror det går för fort alltihop. Min sista munta är den 29 maj och håll tummarna, folkens, även om jag tror att det kommer gå fint, alldeles utmerket, som jag hör en stämma i mitt huvud säga. Efter denna munta kanske jag kommer hemåt en kort tur, för välmående. Eller så stannar jag och grillar var och varannan dag med vännerna här. Det är ganska mysigt det också. Dock är jag hemma för en längre tid under juli månad. Ring gärna då, och kom förbi för allt i världen - min balkong står till förfogande och jag måste erkänna att jag saknar min lya, när jag börjar tänka på det.

Nej, det är jobbtider också, och det är lika bra att komma igång med dagen och komma mig iväg. Skulle kanske gå till stan idag? Det är kanonväder. Många fina dagar i maj!

Med glädje, mitt i allt - och lite hemlängtan, eller ganska mycket. Mest kärlek till mina nära och kära.

Ett urval av bilder från soliga Bergen

Min roomie på femte våningen, Kristine från Kanada, med "The Retarded Birthday Cake", som jag glatt åt i goda vänners lag den 5 maj. Ful tårta, månne, men underbar.

Løvstakken/Turfoto

Folk som går 7-fjellsturen/4-fjellsturen

Blond blivande, fjellgeit, och jag själv, som inte har hittat en fjellgeit på fjället, men väl på Fantoft. Eventuellt.

17. mai 2008. En liten nisse med norsk flagg och bunad. Slik det pleier å være.

Achtung Baby

Natt. Långa, långa natt.

Tror det är något av ett sömnproblem. Både jag och min granne har stora svårigheter med att somna innan natten nästan blivit dag.

Jag måste vänta tills det verkligen inte går att hålla ögonen uppe längre, även om jag är jättetrött. Kanske kommer det av aktivitet sent på kvällen, fast det är väldigt sällan jag gör aktiva saker så sent. I Uppsala somnar jag så fort jag lägger huvudet på kudden, dock inte här.

Ja, kära vänner. Det händer minst sagt mycket och det mesta av det är oerhört spännande och roligt. Det norska språket är vackert, olika dialekter, olika kultur - mycket hänger på hur du pratar, vem du är; identiteten som gör dig till en unik människa. Jag läser inte konkret dialektologi, även om jag skulle vilja göra det, hellre än sociolingvistik, ärligt talat. Min professor i namnforskning frågade idag varför jag inte läser mer språkhistoria och dialektologi medan jag verkligen har möjligheten att höra olika dialekter talas av folk i min närhet. Jag skulle kunna lära mig massor, det är sant. Det är tyvärr som så att den kursen som finns ses som alldeles för grundläggande och jag har kommit till mitt s.k. Bachelor-år och får därför inte läsa så "låg nivå". Som det så fint heter. Elakt, enligt min mening. Får ta en kurs extra när och om jag stannar i höst också.

Lyssnar på U2's Achtung Baby, gäspar stort och ser fram emot att få komma hem lite om någon vecka. Lördagskvällen innan jag åker ska jag jobba på klubben och det blir säkert livat! Tydligen ska det vara någon konsert, och det brukar dra folk dit. Hur som helst så känner jag mig nästan som hemma bakom bardisken, små olyckor och öl-sull hör till.

Fløyfjellet

Söndag, det är idag det, men inte så länge till. Hela den här dagen har varit fantastiskt bra och kroppen mår bra igen, förkylningen är i princip borta. Benen värkte bokstavligt talat för att jag inte fått röra mig på flera dagar. Det var dags för den där turen jag så längat efter och endast sett som en eventuell händelse i ett framtida liv.

Tänkte som så att det trots allt är söndag och då allt är stängt på stan och vädret bjöd på sol och det var vindstilla var det ingen idé att sitta hemma och dega. Jag plockade på mig vandringsutstyrsel och tog bussen in till centrum och fotade allt på min väg, nästan, för att ha som minne om det är få dagar med sol hädanefter.

Jag började min vandring mot högre höjder ovetandes om att jag faktiskt gick rätt väg för att komma upp på Fløyfjellet (400 möh), trots att jag inte hade tillgång till karta just då. En kvinna följde efter mig en rejäl bit och hon var klädd för vandring så jag lät henne knata förbi mig och följde sedan efter henne istället. Hon valde en fin väg upp mot toppen. Man kan ta Fløybanen, linbanebuss-liknande, hela vägen om man så önskar och har behov för det, men jag gick vidare och kom till slut upp.

Väl uppe var snön vit och massiv. Folket såg ut som alpmänniskor, med barnvagnar både till höger och vänster, terrängvarianten förstås, som klarar vandringen uppför. Kanske är 400 meter inte så mycket när det kommer till kritan, men jag tycker att det helt klart var värt en timmes hyfsat snabb vandring en söndag. Skön avkoppling och trevligt sällskap = alla andra knatande människor på väg både uppför och nerför. Harmonin är åter i mitt liv.

Utsikten då? Jodå, den går inte av för hackor! Nej, snarare ett enormt "wow" och fler med mig som hummade med i ett "aha, ja, mmhh!". Mest norrmän, kanske därav kortstavingarna? Det korthuggna, som inte behöver mer än så för att uttrycka gillande.

Fibervann

Nå er det tid å øve norsk, fordi jeg jo er i Norge - Bergen er stedet, byen, plassen, hva du ønsker, der jeg koser meg med stedsnavn og sosiolingvistikk. Sånn er det.

Men, för den sakens skull tänker jag inte skriva mer än så nu på norska, för det gör jag hela dagarna ändå, både nynorsk och bokmål, dock mest nynorsk. Det är oerhört spännande och jag är enormt tacksam över att ha möjlighet att vara här en termin och njuta av fjällen, skogarna och (för all del) regnet. Det är trots allt en del hagel också, så det känns nästan som vinter ibland.

Kort blir detta inlägg, men natten är sen och jag är trött. Har pluggat hela eftermiddagen och kvällen för att läsa ikapp med mina kursare, diverse norrmän, mest kvinnfolk, men en och annan man (1 man/kurs, max, regel?). Säkerligen Master- och Doktorandnissar hela högen, förutom jag, som ju är på väg till en Master åtminstone.

Dagens bild är med för att jag själv läste om fenomenet med fiberflaskvatten i mars förra året - och se, här finns den att köpa, vilket jag gjorde direkt och bildbevis har jag minsann.