Lägg bekymren på hyllan

Det finns dagar då orosmolnen hopar sig, förökar sig och lägger sig för att vila tungt över ens sinne. Handlingar oavsett sort kan tyckas vara svårforcerade berg och alldeles för djupa dalar att ta sig igenom - MEN, det måste inte vara så.

Lägg bekymren på hyllan. Lätt att säga, jodå, men faktiskt inte svårare att genomföra än man gör det. Idag är en av de där oerhört bra dagarna, liksom gårdagen var och gårgår-dagen (i förrgår). I fredags började en mini-semester, i form av en kortare resa norrut mot Dalarna och mitt älskade lilla Avesta. Weekend-resa, borde det kanske heta, men jag har fått ännu en helg med galna upptåg och härliga vilostunder.

En gammal favorit dök upp där alldeles framför mig i Plushuset (Avestas mest självklara mötesplats - shopping samt en fika på ett centralt café) - och vilken hjärtklappning det blev! Aldrig trodde jag att så skulle ske elva år senare, men det gjorde det. Andra gången jag knatade förbi hans arbetsplats hade allt lättat tre ton och det gick alldeles utmärkt att prata lite mer, om än inte mycket mer, eftersom han jobbar i en av butikerna och måste hjälpa kunder i första hand. Tänk, vad det kan göra gott inombords att komma över den där tröskeln, alla bekymmer jag har haft inför mötet med honom - i alla år, som bara varit onödigt att besvära tankarna med.

Nästa person som värmde hjärtat ytterligare var en femåring som drog med mig till lekparken, där vi systematiskt lekte oss igenom varje moment och när endast ett återstod insåg jag att min mor ropade på mig där bortifrån och genast talade jag om det för den väldigt envisa tösen, att "nu måste jag gå", varpå hon svarade: "Men, kan inte du fråga din mamma om du får leka lite till, eller om du får komma och leka imorrn?"

Käre tid, vad svarar man? "Nej, jag måste gå nu, för mamma ropar på mig." eller "Vi får se, jag behöver faktiskt inte fråga min mamma om sådana här saker längre." Jag provade varianten som nog kan kallas övertalning med empati. "OK,' sa jag, 'men vi gör så här, vi går bort till klätterstången (den där man kan göra volter runt eller bara sitta på och dingla med benen) och sen måste jag faktiskt gå." Hon gick med på det.

När jag hängde upp och ner och roade mig kungligt, ringde telefonen och att svara då hade varit ett illa valt tillfälle. Tösen tyckte jag kunde ha svarat, men hon såg nog inte scenariot jag byggde upp i min "vuxna" hjärna; vad som händer om jag släpper händerna i det läget. Nåväl.

Tösens vänskapsförklaring kom alldeles när mor och jag skulle till att gå därifrån - hon härmade mig istället för att jag skulle härma henne. En fin gest, tycker jag. Inga bekymmer där inte! Det är fantastiskt att leka med barn, helt enkelt. Dagens glädjeämne i form av barn kom fram till mig och sträckte armarna mot mig med ett brett leende - och i min famn blev hon kvar en god stund, glad och förnöjd, innan jag satte ner henne och hon knatade iväg mot nya famnar på sina lätt ostadiga småbarnsben.

Sommarjobbet

Arkivet: ca 18 grader varmt och artificiellt ljus som gör att man glömmer världen där ute. Nej, inte glömmer, men kopplar bort. Det är arkivlådor överallt och radion som står till höger i bilden är lite av räddningen när det blir för många sammansättningar av ett lite mer ordinärt ord som inte inger spänning i höjd med t.ex. filfrossa s. 'rysning sedan man ätit kall fil' (Jörn, Västerbotten).

Nu när andra sommaren har tagit vid och vi arkivflickor, assistenter, har kommit varandra lite närmare, har vi satt ihop en liten blogg tillsammans. Där utnyttjar vi möjligheten att återinföra, eller åtminstone återuppliva, dialektord från förr - från hela landet. Adressen till bloggen är:

http://arkivnytt.blogspot.com/

Kika gärna in där, för det finns en hel del finurliga exempel direkt från dialektsamlingarna som är värda att få synas för allmänheten. "Nördigt", har någon sagt, men det gör inget, tycker vi som skribenter på Arkivnytt. Snarare lite kul, för det är väl om inte annat ett bra tecken på att vi har roligt på jobbet och trivs med det vi pysslar med på dagarna.

Sidor hos mig jag inte visste fanns

Om man googlar på sitt namn och hjälpverbet är, så får man upp diverse roligt och spännande som inte varit alldeles uppenbart i ens eget liv. Jag googlade på "Carita är", efter att ha sett en sådan lista hos en bekant. Detta är jag:

1. ett av världens mest prestigeladdade och exklusiva varumärken.
2. bra.
3. vårdoptimist.
4. ursprungligen från Finland
5. lärare i orientalisk dans.
6. mitt uppe i sitt livs projekt.
7. psykolog till yrket.
8. fortfarande sjukskriven.
9. även idrottslärare, danspedagog samt legitimerad naprapat.
10. inte den person du söker?
11. en dynamisk talare.
12. grundskollärare.
13. den som ligger bäst till.
14. en glad och sund människa.
15. en trädgårdsmänniska.

Några saker stämmer förvisso, men vem vet vad som finns inuti, som bara väntar på att få komma ut. Det dynamiska i mig kanske sätter fler saker i rörelse på min vandring i livet, vilket känns spännande.

15,97

Om siffrorna står för något konkret? Bra fråga. Men, nej, det gör de inte, fast det kändes som en bra kombination av diverse som försiggår för stunden. 1 står för mängden människor som befinner sig här just nu. 5 står för ljudvolymen på slagborren som grannarna gärna använder hela kvällarna medan de bygger om sitt kök. 9 får stå för tidpunkten jag kommer åter till mitt hem efter en promenad nu i afton. 7:an, den lilla sjuan, är mindre än nian rent siffermässigt, men faktum är att den ses som något betydelsefullt i många kulturella och religiösa sammanhang.

Jag klarar inte mer nu - dags att lämna stället och grannarnas oväsen. Hopplöst.
Jo, sjuan är enligt Inger och Lasse Sandberg han som bor mellan sexan och åttan. Sjuan är vänlig nog att ge Lilla Nollan sju kakor. En av de bästa böckerna på marknaden, är det: Lilla Nollan och dom andra. För barnet i oss alla.

Biomörker

Han är mannen, mannen i mitt liv - mannen som förgyllt min afton om inte annat. Jag strosade iväg och såg Pirates of the Caribbean: At World's End (2007). Den har sin charm, absolut och jag gillar den skarpt, fast en femma (av fem) får den inte, tyvärr, för det skulle med små medel kunna bli högsta möjliga här. Orsaken till att jag gick alldeles själv på bio en fredagskväll var att jag på eftermiddagen helt föll ur humöret och orkade således inte med folk alls. En film hemma med folk - nej, men däremot en film på bio, visserligen med andra, men inte människor jag måste umgås med nödvändigtvis. Jag lyckades dock hamna bredvid en bekanting och slapp på ett sätt vara "själv" under filmen. Captain Jack Sparrow gör filmen, för självklart är det att hans roll gör grovjobbet. De andra gör det bra, till och med söta lilla flickan, "kung" av Brödraskapet, Miss Swann, får mer skit under naglarna än i de tidigare filmerna. Vad gäller unge Mr Turner så kan han gott få det öde han blir given. Mer än så säger jag inte om det.

Dags för nattsömn.

Morgonstund

Min lilja ute i balkonglådan slog ut i natt - och som jag har väntat! Tänk att den ändå från rötternas djup dök upp än en gång.

Jag har kanske inte de grönaste av fingrar, men ibland kan även jag, genom att vänta in, vattna torra dagar och tänka, "Tack för regnet" andra dagar, för naturlig vattning kanske ändå är bäst i längden. Den här liljan ser ut som många andra liljor av sin sort, men den är långtifrån så hög som den borde vara, som en baby-lilja, men lika glad är jag för det.

Det spöregnar ute, så jag bemödade mig inte med att stå ute och fota den sköna blomman någon längre tid, kanske senare. Idag är för övrigt andra tredje dagen på jobbet, som assistent på Dialektavdelningen på Institutet för språk och folkminnen.

Mången gång har jag försökt förklara vad det är jag jobbar med och kanske är det läge för det även här, i en kortare version, om jag kan:

I arkivet där jag håller till på dagarna finns det i nuläget två register man kan leta i om man vill åt ett gammalt (eller ännu äldre) dialektalt ord, nämligen huvudregistret och underregister uppdelade i olika landskapssjok. Båda två ligger redan sorterade efter alfabetisk ordning, så det är i sin tur inte så mycket att tänka på i överflyttningen till huvudregistret. Det som kan röra till det är om den som tidigare sorterat har missat helt i den geografiska placeringen, för det tar oerhört mycket extra tid att sitta där och placera om dialektkort (som i sin tur består av ett ord per kort, följt av geografisk härkomst och vem som upptecknat). Värmlands härader och socknar är i det här fallet högt på pallen, för ingen av oss assistenter vill se oreda i lådorna och varje nytt ord från Värmland måste ses över extra noga, så att det hamnar rätt.

Orden ska också läggas in efter en grammatisk ordning, substantiv först, adjektiv sedan, därefter räkneord, pronomen, verb, preposition, adverb, konjunktion, interjektion, artikel, partikel och infinitivmärke. Det här gäller när det är likalydande ord, homonymer. Emellanåt krävs också att man har koll på genusföljden hos substantiven och den kallas "fallande genus", dvs att man har 1. mask. 2. fem. 3. neut. En annan viktig detalj är de gamla adjektivändelserna, där -ot, -ut, -ug sorteras som -ig.

Det var allt för nu. Dags för frukost.