Vi kräver långbord

Við verðum alltaf í bandi. Alltaf.

eller: "We'll always be together", från filmen Grease.

Uppsala, ljuva Uppsala. Speciellt om hösten, färgerna som slår emot mig när jag knatar runt bland fallna löv under svajande trädkronor slår alla tidpunkter. Nog är våren vacker, på sitt sätt, men som någon uttryckte det gällande alla färger på hösten så håller jag med om att sommarens grönska har gett en bättre grund för naturens fulla prakt i september.

Och jag önskar så att det får bli en välvillig termin, en som inte helt tar musten ur mig och bryter ner mig likt ett asplöv under frostiga vinterkängor. Det ser dock ljust ut, för det har börjat bra och kan bli så oerhört mycket bättre efter hand.

Kvällar i Eriksberg, Top-Modlande och Tönt-Modlande, samt en Glasgång som egentligen enbart ett fåtal tillfällen sviker genom att stundtals vara fylld av andra än Trio med bumba*
*Trion är mer eller mindre "trio" från tid till annan, "bumba:n" varierar.

Vi kräver långbord. Så är det. Vänligt men bestämt ber vi om mer uttrymme och egna namnskyltar i korridoren.

Margt er ólíkt hér. Jafnvel ást.

Jag var blind, men kan nu se igen. Och hela dagen har jag gestikulerat vilt, pratat högt för mig själv och masat runt i pyamas alldeles för länge - men hey, det är trots allt söndag (ett tag till). Satt här med tankarna igång, samtidigt som filmen Anna och kungen visas för fullt på TV:n (DVD), med isländsk textning.

Margt er ólíkt hér. Jafnvel ást.

'Mycket är annorlunda här. Till och med kärlek[en]'

Ska läsa Fornisländska 7,5 hp, fr.o.m v. 44. Då kanske jag vet om det är obestämd eller bestämd form på ordet 'kärlek'. Om inte förr.

Ett annat vackert citat från filmen:

- Eg hef aldrei dansað við enska konu fyrr, mem.
- Né ég við kóng.

När natten tränger sig på

Joda, tida er ikkje særleg god til å skriva på, eg veit det. Kanskje er det òg derfor eg gjør det på norsk. Det er litt vanskeleg å finna ut kva eg ska gjørr med beina mine, det er smerta og problemer med sømn. Eg er febersyk, "krimsjuk"; ei forkjølelse som ikkje gjev med seg. Egentleg sko eg ta meg ein tur ut på byen, berre fordi eg kan la det verr å tenkje på beina og alt anna midt i natta.

Nej, men ärligt talat så är det inte helt lätt att orka med nu. Jag har varit stilla i tre dagar, vilket torde vara rekord. Min teori är att jag faktiskt inte blir bättre av att bara vara stilla. Förut har jag flertalet gånger gjort saker mitt i förkylningsfasen och klarat mig bättre, men, men, ett annat virus den här gången.

Jag fick ett litet fint textmeddelande från Tanzania här nyligen och jag tror minsann att det gjorde susen. Åtminstone fick jag annat att tänka på. Detta med att skriva på norska är kanske en sjukdom i sig? Hamnar ju i sitsen att jag bokstavligt talat snott åt mig en annan dialekt som inte är min egen, inte någonstans. Visserligen är det det ställe i Norge jag har varit längst (mig veteligen), men frågan kvarstår om jag är helt berättigad till att använda mig av den utan att jag samtidigt smädar min gode vän från Haugesund?

Vad Haugesund har med Tanzania att göra är ett alldeles för långt steg att beskriva, precis som bildvalet för natten. Det är på Ålandsfärjan som faster och jag funderar över vårt ursprung. Sant att säga så är det ändå ganska lätt att se när man har släkten samlad.

Nei, det er nok no. Eg skal prøva å sova igjen. Boka "Snø" av Orhan Pamuk er god hjelp, CD-bok; så treng eg ikkje å lesa sjøl, då augo mine ikkje klarar trykk og ljos.

Sisådär femtio gäster

Det är dagen efter, inte dagen före. Före festen fanns inte femtio fokuserade femtioårskalasgäster i familjens femrummare. I går kväll infann de sig, men de var inte där alla femtio på en gång, utan det var en strid ström av sorl under dagen medan solen sken och stämningen låg på vad man i Sims2 Nattliv kan jämföra med en "Drömdejt" - jodå.

Släkt och vänner, alla som vi känner. Alla var här, nästan, för femtio är värt att fira. Pappas femtioårsdag började med sång och kaffe på sängen. Sången var en omgjord version av "Solen skiner idag - ba-ram-ba-ra-bam - å ja mår ganska bra - å ja tror nog att - det beror på att - ja tar studenten idag" av Viba Femba, och min version löd:

Solen skiner idag och han mår ganska bra, och jag tror nog att det beror på att han fyller år just idag.

Det är lättast att ta en sång som inte är så födelsedagsaktig i det här hemmet, för jag står oftast som ensam sångare, de gånger det är pappa som det sjungs för åtminstone. Men, men, det gick bra, frukost avklarades och fixandet kom igång.

Familjen, närmaste släkten kom, farmor och farfar med en stor herrgårdsklocka i all sin stas. Några timmar senare byttes en efter en ut och vännerna från kyrkan kom - och sedan en välbehövlig paus mellan kyrkfolket och orienteringsfolket som gav möjlighet till andhål och pyssel med Bensons en stund.

Så till orienteringsfolket, som med åren kommit att bli goda vänner inte bara till pappa utan även till familjen. Orienteringen är inte längre något jag företar mig, men likväl ser tillbaka på barnaåren (samt några ungdomsår), kanske tio år av mitt liv, som härliga veckor, träning som varvades med tävling och en del fina vänner där ute i skogen - i varierad terräng - i alla väder.

Kvällen blev ung, åtminstone för mig, eftersom jag runt 22 inte hade mer ork. Endast i stående position gick det att hålla ögonen öppna, knappt ens det. Ett "Tack och adjö" till härligt glatt folk och därefter öronproppsisättning.

Tror jag somnade ifrån en hel del trevligheter, som att sitta till bords med sköna människor som skrattar gott åt saker och åt varandra, lika mycket med varandra. En alldeles jättelyckad dag för min far som nu blivit 50.

Dags för frukost. Och en ny dag - en lugn sådan.